Får man vara missnöjd med en vinst?

Strålande sol och varmt mötte oss i Motala då vi skulle köra våran andra tävling i Astrid. Det skulle köra 3 rundor och tiden slås samman. Tyvärr så började dagen inte bra då tidtagningen inte ville fungera och det blev VÄNTAN och VÄNTAN innan vi kom igång med körandet... (Var tog uppladdningen vägen ???)

Halt och smalt var första tanken när det bar iväg mellan alla dessa vallar och höbalar.

Dagen till ära hade jag mekaniker Jocke i högerstolen och jag tror inte jag lyckades köra så som jag ville i någon kurva första varvet. Det lät väl så här i intercomet vid målet på runda ett "#&%%#??+##" och jag var väldigt missnöjd. Ttiden räckte ändå till en andra plats i klassen efter en viss berömd Peugeot 205. "Grrr..." (Får man bli slagen av sin gamla bil??) Men både Jocke och jag var så missnöjda med vad vi lyckats åstadkomma så det skulle bli ändring i andra runda.

Andra rundan kom igång efter lååååååång väntan pga tidtagningen, och då togs det ett bra beslut att bara åka två omgångar pga tillstånden tog slut vid 18-tiden. Inne i bilen kändes det dock som man bara ville åka hem och glömma denna dag. Men men.. Vi skulle ju åka om det iaf. Fortfarande lika trångt och bökigt som första rundan och nu missade jag växlarna en massa gånger också. Men jag tog i lite mer och Astrid fick leva ut hela varvregistret. Men ännu en gång så kändes det inte bra när vi passera över mållinjen.

Det var väl två besvikna killar som klev ur bilen i depån. Men... det visade sig att tiden räckte till seger i klassen och andra tid totalt bland 2 WD. Nu ska man väl vara jätteglad över vinsten men vi lärde oss inte mycket om Astrid så syftet med tävlingen försvann ju lite. Och för att utmana den Svenska Jantelagen så skriver jag detta...

Jag är inte nöjd med min insats på Duntis.
Jag har högre krav än så på mig själv.

...så jag hoppas det går bättre på Sviestad nu på tisdag.

Och för dagen till ära hade jag min gamle far i högerstolen. Banan var mycket grus och lite asfalt... borde passa mig. Runda ett... start på asfalt och en vinkel vänster som första sväng... Ja... om ni kollar in filmen under galleriet därifrån så ser ni att laddet var det inget fel på. Men på det snabba gruset så fick jag det bekräftat det som vi hela tiden trott, att de inställningarna som var på bilen inte funkade på grus. Bilen var orolig och svår att hålla kursen stabil. Men vi hade nog ett bra tempo och när vi kommit ca 1 km så hoppade bilen lite ur spår och jag skulle runda ett STORT däck och var inte van vid att Astrids hjul sticker ut sååå mycket när man vrider dom fullt så hjulet tog i det STORA hjulet. Och resultatet blev ett knäckt styrstag och en trasig drivaxel.

Fan fan fan, lät det i mitt huvud. Rullade åt sidan och gick till depån. Väl där så kom faktiskt Nicklas Möller och peppa oss att gå upp i skogen och byta drivaxel och styrstag. Sagt och gjort.

Våra SUPERMEKAR Jocke och Tobbe och jag tog verktyg och stag och gick upp och bytte dessa. Och dom fixade det som vanligt! DOM är bäst!

Tillbaka i depån så fixade vi i alla fall så vi kunde åka efteråkare och testa lite mer. Nu skippade vi alla råd vi fått angående inställningar och ställde in bilen som vi hade på Peugeoten. Och vips så gick bilen dit vi ville. Och till råga på allt så körde vi den snabbste tiden i B 2wd för dagen. Och det i vårat teståk. Så om inte OM fanns, då hade stolarna hetat P..... (OMP).

Summering: dåligt resultat men bra känsla för bilen som avslutning.

Vi kommer igen!

Jag vann inte... utan... VI VANN!

För att kunna vinna en sån här tävling så måste det vara ett antal personer som samarbetar. Och utan supermekarna Smältsvets-Jocke och Elektriker-Tobbe så hade vi inte stått i Norrköping som segrare. Och sen är ju Henrik lika viktig som jag i bilen. För funkar inte noterna så är vi långt efter. Och han känner ju även om jag åker FÖR fort. Och då får han lugna ner mig.

Över till tävlingen. 3 SS skulle köras.

SS 1: Nästan 2 mil lång.
Började väldigt avvaktande och höll mig mitt på vägen utan att attackera kurvorna. Det gick bra och noterna funkade klockrent. Slutet på sträckan var spikrak och det var 6ans växel mest hela tiden. Och den här bilen går fort på sexan. I målet var vi ca 3 sek efter klassledaren. Godkänt, tyckte vi och åkte till service.

SS 2: Vägen som gud glömde?
Jag vet inte vad jag ska skriva om denna väg men jag hoppas INTE att den används igen till rally! Djupa spår hela sträckan och bitvis nådde inte Astrid ner i spåren utan gick på underredet. Hade det funnits en straffskala för detta så hade jag åkt in för bilmisshandel. Men men, i mål så hade vi tagit in 1,5 sek på klassledaren och var bara ca 2 sek efter honom. En sträcka kvar.

SS 3: På transporten så sa jag tyst till mig själv att jag skulle öka tempot lite (Henrik fick inget veta).
I början av sträckan var det lite spår och man tänkte "Inte nu igen..." men snart så blev det en rolig och härlig sträcka. Såna gillar jag. Svepande högrar och vänstrar om vartannat. JÄTTEKUL!
Jag tror att Henrik märkte en viss tempoökning men ändå så kändes det som att jag körde på en stor säkerhet. Och i målet så såg vi att klassledaren stod och väntade på vår tid... Och det visade sig att vi var hela 9 sek före honom och klasssegern var ett faktum! Och sen att vi bara var 2 sek efter Leif Pettersson på SS3 var ju bara en bonus!

Innan tävlingen hade jag kollat startlistan och satt upp topp 20 som ett mål. Det höll och vi blev 16 totalt!

Visst hade vi problem som att kopplingen nästan försvann helt efter ettan och att servot försvann i slutet av sträckorna pga dålig olja, men det är glömt nu. Nu väntar renovering av kopplingscylinder och genomgång innan vi ska tillbaka till STENÅLDERN och köra tävling UTAN noter. Den 19 maj kör vi Östergyllens tävling och då gör min farbror Pelle Carlsson ett gästspel i högerstolen då Henrik ska på dop.

Vi syns inte i skogen... utan i mål! =)

Detta är ju en sprint för folkrace som går vid Tolvmannabacken i Kisa. Och vi brukar ta tillfället i akt att skjutsa några nya människor i högerstolen och även testa inställningar på bilen. Så blev det även i år.

Vi fick köra 4 gånger på en slinga som tog ca 50 sek att köra med Astrid och som tur var blev vi snabbaste tid denna dag (annars får man höra sånt efteråt). Det var väl några saker som var lite extra roligt under dagen och det ena var ju att Kisa-Mats kom på besök i sin jakt på ny kaross (den mannen borde få medalj i sin iver att skrota en Volvo). Det är ALLTID kul att träffa dig Mats! Och vi hittade en ny setup som kändes bättre i fjädringen.

Nu var vi laddade inför lördagen!