Hur började nu det här eländet?

Fredrik föddes. Nä, så elaka ska vi inte vara, men faktum är att Fredrik föddes lååångt före Henrik. Ett helt år, 8 månader och 12 dagar före! Eller som Fredrik säger, att han är knappt ett år äldre än Henrik. Hur kommer det sig då att 2 grabbar från olika delar av stan och med en sån ålderskillnad kommer ihop sig?

Jo, för en herrans massa år sen fanns det en annan uppsättning Carlsson-Appelskog, nämligen deras fäder Leif och Roland. Fast på den tiden var det Carlsson på "kontoret" och Appelskog bakom ratten. Därför kan man säga att grabbarnas bekantskap var påtvingad redan från början.

Straffet för detta fick deras föräldrar redan under grabbarnas unga år då grabbarna var som två stycken Emil ihop. Vi tror inte att man ska prata så högt om linjerna på tennisplanen, cyklar i vattnet och att det snöade inne i Henriks rum är överdrivet. Det ryktas även om spår i nåt dike efter försök att rulla ett helt varv i en lådbil med bur i 2tum4... Det gick inte! Men det blev många blåmärken. Och vi kan det bättre idag!

Fredrik tävlade även i lådbil under dessa unga år. Bl.a på Elmia under påskhelgerna. Redan då var JAS Pro leverantör till Fredrik. Det var nog den enda lådbil som byggts av Viggen aluminium. Henrik fick även prova den ädla konsten att styra, med mindre bra resultat.

Efter barndomen gick både Fredrik och Henrik in hårt för studierna (hrmm..) och hade en ganska sporadisk kontakt under många år. Eller om det var våra föräldrar som höll oss ifrån varandra för att Ekängen skulle fortsätta vara en idyll?!? Hmmm... Men i högstadiet hamnade pojkarna i samma skola, och då väcktes gamla minnen! Eftersom Fredrik var lite äldre än Henrik så var det han som först fick börja med moppe (aldrig trimmad..). Då blev det lättare för grabbarna från varsin ände av stan att träffas, och det var också i den vevan Henrik först var kartläsare åt Fredrik. Han köpte nämligen en flakmoped där Henrik satt på flaket och dirigerade! Vi vet inte om det var chaufförens fel eller navigatorns, men det var nära att Henrik förlorade ett ben efter närkontakt med en sten i ett vägbyte! Flakmopeder understyr kraftigt på vinterväglag (klart det var navigatorns fel... det är det ju alltid..*L*).

I ungefär den åldern började Fredrik att köra folkrace...

Framgångarna uteblev inte, men det gjorde inte plåtskadorna heller. Sen var det då dags för Henrik att ta folkrace-licens. Det var i det läget det bestämdes att Henrik skulle sköta pappren i bilen! Han lyckades nämligen meja ner alla konor och nästan en flaggvakt.

Efter folkraceåren skaffade Fredrik en Saab V4 tillsammans med sin svåger för att börja åka rally istället. Henrik hade då fått lite andra intressen som höll honom borta från kartläsarstolen, även om intresset fortfarande var stort! Intresset gjorde att Henrik ibland var med som servicepersonal. Henrik var även med den gången Fredriks svåger förvandlade V4:an till röjsåg nånstans i Gamleby-skogarna. Det blev aldrig bil av den Sabben mer. R.I.P!

Nu hade pojkarna börjat bli så vuxna så det börjades gå på fester...

De fester där båda var med slutade (jo, dom började så också...) med att dom hamnade i nått hörn med varsin öl och drömde om en gemensan karriär i rallyskogen. Drömmarna var stora, men inte plånböckerna! Efter ett tag letades dock en gammal Mazda 323 1300cc Gr A upp i Stockholms-området. Nu var det äntligen dags att visa vad de kunde utföra tillsammans! Första tävlingen var Marknadsnatta i Skänninge -98. Och, jodå, farten fanns där och de ledde klassen ganska betryggande inför sista sträckan. Där svängde det betydligt mer än dom planerat för och bilen slog runt. Tyvärr så låste sig ena bakhjulet, annars hade de nog kunnat fortsätta till mål och ändå vunnit klassen, men om inte OM funnits! Nu blev det istället en kall, lång väntan på bärgningshjälp!

Nåväl, det går att byta plåt och laga en gammal Mazda också, så snart var de på startlinjen igen. Tyvärr vilade det en förbannelse över den bilen. Aldrig-gå-i-mål-förbannelsen! Killarna fick riktigt bra fart på bilen, men så gick hon sönder! Det finns ju gränser för hur mycket strul man orkar, så efter ett tag avyttrades Mazdan till förmån för en Suzuki Swift Gr N istället.

Nu fanns ju inte Sushin nästgårds, utan i Östersund! Resan dit och tillbaka ihop med mekarna förtjänar nästan en egen sida, men vi vet inte om det finns så mycket plats på nätet?!? I alla fall efter 3000 myggbett och en massa timmar var vi hemma med en ex Mats Bergeå-Suzuki. Tyvärr så råkade en bergklack hamna framför den uppe i Nora och det blev karossbyte redan efter några tävlingar.

Sen kom jobb och annat emellan...

Fredrik köpte sig en annan leksak och Henrik var nu otrogen med andra rally fantomer... Åren gick och bilen stod halvfärdig i garaget. Henrik hann läsa sönder ett par bilar.. bla åt Sääv och Danne Lundh. Försiktigt och sakta kom suget tillbaka. Och vintern 2003-04 började det hända saker i Moontoown igen. Suzukin växte fram och blev klar precis till Limas vintertävling. Nu skulle vi åka Suzuki cup och lite annat kul. Tyvärr visade det sig att alla Suzuki gick lite olika fort så CAM´s intresse för cupen dog och den nästan nybyggda bilen såldes till Skåne.

Vad skulle det köras för bil nu?

Med Peugeot kontakter så fanns det tex 306 Gr N eller 205 Gr H att välja på, vilket är fränast? Peugeot 205 Gr H så klart! Bilen hämtades på Gotland och blev sen nästan rikkändis under namnet Peggy. Hon blev först nerplockad och uppfräschad innan teamet körde sin premiär på "Himpan". Resultatet blev en godkänd fjärde plats.

Och sen blev de två åren med Peggy på ris och ros då hon behagade att haverera under lustiga former... Var det inte bromsok som sprack så var det oljekylare... eller någon rullning... Men efter vi bytte delar och byggde om så återkom ju inte de felen i alla fall. Men som i alla förhållanden finns ju alltid en smärtgräns och Fredrik kände hösten 2006 att han lyssnade mer efter fel än körde bilen och då var vi tvúnga att hitta på något. Peggy blev till salu samtidigt som en Peugeot 306 kitcar dök upp i Finland... "Lysande!" tänkte teamet, samma märke och allt. Men tyvärr (idag har vi nog en annan mening) så försvann denna hybrid framför näsan på oss... Peggy stod i garaget och var till salu. Någon gammal fartfantom kom och testa henne men blev väl rädd för henne då vi aldrig hörde av honom igen. Men så såldes hon i alla fall till Erik, även om man bestämt sig att sälja så är det med stort vemod man lämnade över henne. SÅLD!!!!

Nu stod vi helt utan bil och det var i mitten av februari. Och jag tror att både jag och Henrik börja misströsta att hitta någon bra bil innan säsongen. Men då fick vi reda på att Ulf Ericsson hade väckt Astrid ur sin törnrosasömn. Och vips så fick Peter Appelskog köra lobbyverksamhet på Ulf då han tävlade i sin WRC Corolla. Och efter lite tjat fick vi köpa en akta fabriksbil. En Opel Astra som byggdes åt Freddy Loix.

Och när detta skrivs så har vi genomfört premiären på... just det.."Himpan" igen, och denna gång gick det bättre!!! Vinst direkt. Hoppas nu Astrid lever upp till detta och leverar CAM många fina framgångar.

Väl mött på tävlingarna!

Fredrik Carlsson